H-danielson omnibustrafik

H. DANIELSON OMNIBUSTRAFIK, HD BUSS

FRÅN 1925

H. Danielson Omnibustrafik startades när Harald Danielson sommaren 1925 övertog trafiktillstånd samt en buss (kallad bussautomobil) och en bil från Karl Holmquist. Pelle Claeson lånade pengar till köpet. Holmquist hade startat linjen 1923 och som sträckte sig från Vetlanda till Hultanäs. På bussen skyltades utefter hela sidan;

Vetlanda-Nye-Små. Farstorp- Hultanäs. Näshult saknades men bussen stannade här också. HD monogrammet blev det med tiden på bussar och hållplatsernas skyltar. Några skyltar finns fortfarande kvar.

Harald Danielson som varit handelsbiträde i Claesons Affär hade redan 1924, som 23 åring, godkänts av Kungl. Maj:ts Befallningshavande i Jönköpings Län som bussförare; ..samt visat sig besitta erforderligt lugn, rådighet och omdömesförmåga ävensom fullständig kännedom om säkerhetsanordningar och signaler till förekommande av olyckshändelse vid vägars korsning med järnväg.
 

Bussen en tidig REO, efter amerikanen R.E. Olds, var byggd på en träkaross och var torped byggd, det vill säga motorhuven fanns på utsidan framför föraren. Bussen tog 20 passagerare och man satt med ryggen mot fönstren på längstgående träbänkar. På vintern utnyttjades avgasvärmen som fördes i ett rör på golvet inne i bussen. Det sas att från stövlar som varit i ladugården innan, spred en tydlig lukt..Harald Danielson var allt i allo, körde bussen, bilen och skötte kontoret. Men taxa och tidtabell fastställdes av länsstyrelsen.

Bussgarage med plats för två bussar fanns bakom Claesons Affär. Och finns kvar, numera utan de utbyggnader som gjordes för att inrymma de allt längre bussarna.

Turen gick varje dag och utgick från Hultanäs på morgonen klockan 9 och på grusvägen tog det två timmar till Vetlanda. Tillåten hastighet var 25 km i timmen även om HD hade ansökt om att få köra 30 km i timmen. Turen vände tillbaka på eftermiddagen klockan 15.

Under dagen i Vetlanda fanns mycket tid för affärer och besök både för passagerare och chaufför. Chauffören ansvarade för bankärenden efter givna bud, uttag från utskänkningsstället inom ramen för vad motboken tillät, apoteksärenden och andra beställningar. Under radions barndom fick syrebatterier skickas med bussen för laddning till Radiobolaget. Innan Finnsjö kraftbolag började försörja Näshult med el 1936 kunde nämligen radion inte drivas på hus strömmen. Harald Danielsson intresserade sig särskilt för Vetlanda Radiobolag och lärde sig nymodigheterna såsom foto och filmandet och som med tiden blev en Näshult film.

På återresan leveranser till de nio lanthandlare utefter vägen, först Ödshults Affären i Lindås kurvan, i Nye fanns Vaerns Affär och Anderssons, i Farstorp Jocke Claesons plus Handelsbolaget och i Näshult, Claesons Affär och Konsum samt i Hultanäs, Konsum och Franzéns.

Chauffören kunde också göra andra ärenden. Som två överraskade damer som enda passagerare med turen från Vetlanda har berättat, att bussen stannade vid Lindåssjön och chauffören hoppade av och sen i en båt för att ro ut och vittja nät för att därefter återvända och fortsätta turen.

I början gick affärerna knackigt. Från Hultanäs tog man gärna tåget till Åseda istället och tågpassagerare som kom till Hultanäs och ville till Näshult kom för sent för morgonbussen och fick hämtas eller ta en droska. Hultanäs hade då taxi i regi av Sköld och i Näshult fanns taxi som kördes av Ane Rosenquist samt Verner Karlsson från Götestorp, Brindevall från Beskvarn och Franzén från Höghult.

Turen fick kortas 1929 till Vetlanda-Näshult med motiveringen att det var en högst obetydlig persontrafik från Hultanäs. Bussen avgick från Näshult 8:30 med ankomst Vetlanda 9.55 samt åter med start16.30. Det sas att på den tiden ville en och annan följa med bussen utan att betala, eftersom bussen ändå skulle gå.

Efter att ha kört en tid med en tur Farstorp - Stenberga - länsgränsen fick HD 1929 trafiktillståndet av Länsstyrelsen i Kalmar för sträckan Ulvarp - Virserum. Länstyreslen ansåg vägen för smal och krokig inne i Kalmar län och man föreskrev att HD måste anlägga mötesplatser som skulle godkännas av vägkonsulenten i länet, hastigheten begränsades till 20 km i timmen och att vid slirigt väglag snökedjor skulle sättas på. Trafiktillstånd till de berörda länsstyrelser fick sökas varje år och efter en tid godkändes en ökning till 25 km i timmen där så lämpligen kunde ske och trafiksäkerheten inte äventyrades.

Virserum - Vetlanda kördes med dubbla turer; morgon, middag från Virserum och middag, kväll från Vetlanda.

Från 1933 kördes en nyare REO med 80 hästkrafter och med plats för 26 passagerare samt en något begagnad GMC (General Motors Car) med plats för 20, båda levererade från Tranås Vagnfabrik. Dessutom en Volvo med plats för 20. De förstnämnda ersattes 1938 av två International, en stor F 400 med 38 passagerare platser som kostade 26.000 kr. som hämtades i Örnsköldsvik och en för 16.760 inklusive takräcke.

Som chaufförer fanns Henrik Askling och Helge Johansson i Näshult.

Om brodern Hjalmar Askling sas det att han utan körkort fick hjälpa till vid en kallstart genom att med en buss dra igång den trilskande bussen ner för backen mot Vetlanda, för att sen backa hela vägen tillbaka.

En tilläggsuppgift under denna tid var att HD fick svara för snöplogningen. En specialdesignad plog sattes då på bussen.

Att det saknades en linje till Åseda kanske förklaras av att det fanns 13 grindar utefter den gamla vägen. Åren innan kriget byggdes en ny väg till Kronobergsgränsen och då försvann grindarna. Dessutom sas det att tillståndsgivaren i Kronobergslän allmänt sett var mest grinig.

Förutom linjetrafiken kördes bussar på beställning, till festplatser, idrottsevenemang och föreningsutflykter. Skyltningen blev då Abonnerat. Näshults fyra skolor; Kyrkskolan samt de i Lövhult, Hillhult och Kjesarkulla gjorde i början på 1930 talet utflykter till Gränna och Visingsö samt till Kalmar och Öland. Gemensamt för resorna var alltså förutom bussfärden färjeövergångar

 

MJÖLKABILEN

HD svarade också för mjölktransporterna på uppdrag av Åseda Mejeriet. En lastbil körde runt från Råsa, Ödmundetorp och Djupanäs samt till de 20 tal mjölkbönder utefter gamla Åseda vägen och Nässja vägen för att samla upp mjölkkrukorna. I retur levererades skummjölk och vassle. Ibland förlängdes körningen till Växjö Ostlager. 1933 inköptes en lastbil med märket Chevrolet, med en 50 hästars motor. Garageplats fanns i Albert Melkerssons garage som finns kvar i kurvan i Haddarp på väg ut ur Näshult.

Från början var mjölkpallen låg vilket underlättade för bonden. Sedan minst en-och-tjugo som underlättade för chauffören.

På 1940 talet körde ``Mjölka Sven`` Svensson mjölkbilen. Det fanns inhoppare såsom Ebert Lindgren och hjälpredor såsom tonåringarna Arne Danielsson och Torsten Karlsson. Mjölkabilen kunde också ta passagerare i en förstorad hytt, så kallad skvaderlastbil. Ibland blev det trångt. Det sas att även Inez Ekensäter fick sitta gränsle med växelspaken. Det sas också att Mjölka Sven inte var alltför aktsam i sina vändningar och backningar av bilen varför HD fick betala ett och annat nedkört staket. Men Mjölka Sven var stark och lyfte under turen många krukor, vardera från början 50 kg som drogs ner till 40 kg förvisso, och med stöd av ett stort svart njurbälte. Och krukorna lastades i två våningar på flaket. Det sas att Mjölka Sven kunde ibland jämna ut innehållet i krukorna för att någons kor inte mjölkade så bra och ibland kunde detta fördelningssystem även gynna honom själv. Även grädde kunde läggas till om det var inspektion på gång.

En senare inhoppare var Lennart Klaesson som 1953 övertagit Näshult Taxi.

- 1971 infördes tankbil och därmed helt nya rutiner.

HD började också trafikera sträckan Fagerhult - Åseda med mjölkleveranser. Länsstyrelsen i Kalmar godkände medan den i Växjö avslog, men sedan medgav tillstånd under förutsättning att HD förstärkte broar och mötesplatser på den primitiva grusvägen. 1938 trafikerades linjen med en halvbuss förlängd med flak för mjölkkrukor. Chaufför var ``Lille Sven`` Karlsson från Fagerhult som i VP vittnade om alla ärenden han fick göra för folk utefter linjen i Åseda. Ett bud kostade 25 öre. Till julotta fick man sätta in två bussar.

Om Lille Sven sas det att om man hade sett en buss utan förare, så var det Lille Sven som försvunnit ner för att växla. 

KRIGET;

När tyska trupper gick in i Danmark den 9 april 1940 mobiliserades HD och buss. Det var den 1938 nyinköpta bussen, nu med 40 soldater från Eksjö till att bemanna Per Albin linjen runt Ystad. Det sas att några längre soldater med ``på axel, gevär`` rev upp hål i innertaket, till bussägarens förtret.

HD bestod av tre bussar, som alltså mobiliserades återkommande några veckor vid behov.

Men bussturerna fortsatte med en daglig tur Näshult - Vetlanda och dubbla turer Virserum - Vetlanda. Bussarna fick nu köras på gengas eller som det kallades ``hacket`` på grund av den oregelbundna körningen. Bränslet till gengasen förpackades i hektoliters säckar som vid behov skakades ner i eldningsaggregatet utanför bussens framsida. För att få fram bränslet hade HD två egna kolugnar, i Tjyvhagen med tillhörande kolmila och kross. Aggregaten kunde också vara trä kompatibla och kunde då eldades med små träbitar, helst kasserade damklackar utan skinnbeklädnad som kunde fås från Klackfabriken i Virserum.

- Under vintern kunde det vara mycket trögstartat och ibland fick man ta hjälp av häst.

 

EFTER KRIGET EN GULDÅLDER

Efter krigsslutet och femtiotalet blev en guldålder för H. Danielssons Omnibusstrafik vad gäller körningar, passagerarantal och godshantering.

Ett nytt garage byggdes, färdigt 1949 i Näshult för de allt större bussarna. Garaget som 1976 blev Näshults Bilverkstad.

En viktig kund på Virserumslinjen blev Pälle Näver i Stenberga. Under 44 år skickades veckans dikt med bussen för vidaretransport till Leander i Stockholm och publikation i ett 30 tal tidningar i Sverige och fyra i USA. Det sas att om Pälle Näver låg efter i inspirationen till kvällsbussen på tisdagen, fick bussen vänta och kanske chauffören dricka lite kaffe medan diktaren skrev de sista raderna.

Från Virserum körde Ture Lårentzson och Henrik Malmborg och ibland Ernst Karlsson i Stenberga.

Hösten 1950 samordnades den 63 km långa sträckan Vetlanda-Näshult-Åseda-Fagerhulttill en turlista med tre turer per dag. HD hade då sju bussar varav fyra var nyköpta.

1955 utgick en buss från Vetlanda 8.20, kom till Åseda en dryg timme senare, med ett uppehåll på en timme för att slutligen nå Fagerhult 11.05. Där vände bussen 12.05 för att återkomma till Vetlanda 14.10. En ny buss avgick för färden tillbaka 14.30. Senare, 16.15 kördes den kortare turen till Näshult med ankomst 17.05. Förutom en motsvarande långlinje från Fagerhult till Vetlanda fanns en morgontur från Näshult kl. 7.15 som tog 45 minuter och en tur tillbaka 16.15. En viktigt hållplats var ESSO macken i Åseda som till storhelger tog emot fulla trälådor från Systembolaget i Vetlanda och lämnade ut mot kvitto och legitimation.

1957 hade linjen utökats till Grönskåra.

Från Fagerhult körde förutom Lille Sven, också Malte Hjelm.

Turerna tog sin tid. Man körde på grusvägar med mer kurvor än i dag. Där var många stopp. Men det gick turer på sön-och helgdagar, en kvällstur för biobesökare till Vetlanda där en biljett kostade 3.50 kronor tur och retur.

Från Näshult körde Sigurd Franzén som hade flyttat till Näshult och som också han lärde sig att göra Näshultsfilm. På sommrar körde kyrkoherdens son Bengt Lindwall, känd för att köra motorcykel fort. Det sas att när en äldre dam skulle stiga på bussen men såg vem som körde ångrade hon sig

Turist trafiken ökade också starkt år från år. Studie- och sällskapsresor, LRF och hushållningssällskapens sommarresor, överhuvudtaget är bussresor populära bland ungdomen och de äldre och resor går i praktiskt taget hela landet från Norrland till Skånesäger Harald Danielson intervjuad i VP.

Dessutom ökade andra beställningar från resebyråer, framförallt Reso, till Italien och Österrike. Från 1950 gick en buss med plats för 50 passagerare på vecko- utflykter under hela säsongen till Paris med Franzén som chaufför och som kunde berätta mycket om efterkrigs Europa.

Linjen till Hultanäs omstartades först kring 1964 och då för att på kommunens uppdrag klara av skolskjutsningen.

Bussarna efter kriget var alla av märket Volvo förutom en Scania Vabis (F689) som var en fin turist buss men hade för svag motor för de Småländska backarna.

 

1960 OCH 70 TALET

Harald Danielson dog i förtid 1965. Sonen Jan Danielsson som just börjat sin inskolning tog över och firman omvandlades till aktiebolag, AB H. Danielsons Omnibustrafik och kallades HD Buss. Bolaget hade sex bussar, årgångarna 1951-1965 och med ett bokfört värde mellan 11.000 kr till 65.000 kr. Ytterligare en buss var beställd. Dessutom fanns tre släpvagnar som användes för mer skrymmande gods.

Konkurrensen ökade då allt fler fick egna bilar och därmed bekvämligheten av att själv bestämma över sitt resande. Landsbygdsbefolkningen minskade år efter år. Virserums köping anslog 1970 4000 kronor till HD Buss på grund av den dåliga verksamheten för linjetrafiken.

Dock övertogs 1966 linjen Fagerhult- Virserum- Järnforsen- Karlstorp. 1968 förlängdes linjen till Eksjö samt startades Virserum- Åseda. Men detta är också ett inslag i weekend trafiken, då etablerad linjetrafik underlättar för weekend tillstånd.

En ny buss F929, levererades 1966 anpassad för den kommande högertrafiken, en Volvo med 150 hästkrafter och med plats för 50 passagerare. Av de elva HD bussar var flertalet stationerade i Virserum och där fanns sju heltidsanställda chaufförer.

En allvarlig olycka inträffade vintern 1964 i Pysalibacken. En ung kvinna i en röd Folkvagnsbubbla från Åseda kanade ner för backen, slog emot den mötande bussen med Lille Sven som chaufför och fattade eld. Kvinnan räddades med svåra skador. Även Franzén som körde turistbuss utanför Torekov krockade med en personbil och Malmborg som chaufför blev involverad i en cykelolycka vid Maden i Vetlanda med dödlig utgång.

Beställningstrafiken hade ett stort utrymme. Sommaren 1968 var fyra bussar uthyrda för resor i Europa inklusive åtta resor till Ryssland. Man körde också sportlovs resor till Österrike.

Men passagerarantalet i linjetrafiken minskade. Från 1971 har turlistan Vetlanda-Fagerhult begränsats till vardagar med neddragning turer under tisdagar och torsdagar. Virserum-Vetlanda går dock fortfarande lördagar och söndagar, så Näshultsbor från Vetlanda fick beställa privat hämtning i Farstorp.

 

WEEKENDTRAFIK

HD Buss satsade på den växande helgtrafiken. HD Buss trafikerade linjer till och från Malmö och Stockholm med knutpunkter i Nottebäck och Virserum och med varierande destinationer utefter vägen. Från vardera håll fanns upp till tre avgångar under fredag och söndag. Som mest gick sex egna bussar kompletterat med inhyrda bussar. Under tågstrejken 1972 var upp till 20 bussar inhyrda.

Även värnplikts resor över helgerna kördes från Eksjö till Göteborg, Malmö och Kalmar, Blekinge.

I bussarna fanns nymodigheten biltelefon, NMT, en apparat stor som en diplomatportfölj med vilken, man under färden kunde ringa upp en operatör och bli vidarekopplad.

TILL 1973

Trafiken fortsatte fram till 1973 då HD Buss såldes till Nilsbuss i Virserum. Då fanns det elva bussar. Men linjetrafiken drevs vidare under HD Buss logo och för det mesta samma bussar. I början märkte man inte så mycket. Numera har vi ett helt annat läge. I dag finns en linje Vetlanda- Näshult- Hultanäs- Åseda upphandlad med varierande trafikbolag, på vardagar och helt beroende av skolelevernas resor. De flesta äldre kör bil, alla dagar, alla riktningar.

HD skyltad buss har dock observerads långt fram i tiden, på Värmdö och i Kalmar. 

tordhedstrom@hotmail.com